Så kan Klappa händerna användas i en mening
- Jag tog ett steg framåt, men min fasa var så stor, att jag blev stående med händerna på dörrposten och bara stirrade.
- Hon sträckte ut handen, men han drog sig hastigt tillbaka, ställde sig på ett ben på tröskeln, stödjande händerna mot dörrposterna.
- Han kunde inte mera varken skämta eller arbeta, utan han satt från morgon till kväll med huvudet lutat i händerna och bara funderade.
- Sorgen är farlig, utbröt hon och knäppte hårt samman händerna.
- Men Angelas mor är utgången, och när Angela ber kokerskan, slår denna ifrån sig med händerna och muttrar :
- Jag såg upp på Melker, där han stod och skrattade åt alltsammans med händerna i sidorna.
- På en offensiv frispark från Mjällby gick han ut för att plocka bollen, och fick händerna på den, men tappade greppet.
- Främst gäller det personer vars jobb anses nödvändigt för att viktiga funktioner inte ska klappa ihop i ett krisläge.
- Fem hundra kronor blev han bjuden, då skrattade han och slog ifrån sig med händerna, konstiga tankar folk hade om honom !
- Hon satte händerna för ögonen och grät av harm.
- Efter en stund kom han tillbaka, lika tassande och tyst, ställde sig bakom Johan och lade händerna på hans axlar.
- Fru Sundler fick upp händerna och höll dem skyddande framför sig.
- Det såg ju konstigt ut, eftersom de gick där i ett stort följe, alla med blommor i händerna.
- Han går miKpå gatan med händerna på ryggen, och käppen hänger ner som en svans och slår honom på klackarna.
- När svenskan korsade målinjen sträckte hon händerna i luften och bjöd på ett stort leende i målfållan.
- Han tog inte emot de framsträckta händerna och var just färdig att köra ut tiggarungarna, då ett nytt minne steg upp för honom.
- Hon gick med självsvåldig gång och höll händerna på ryggen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
